Boycote love, detox just to retox

Livet är fullt av besvikelser, den mest vanliga är väl kärlek antar jag. Hela konceptet måste verka så oerhört knepigt om man aldrig upplevt det, specielt sann kärlek. Ta bara mig tillexempel, jag har haft en hel del förhållanden i mitt ännu relativt korta liv, men den enda jag faktiskt älskar mer än allt annat har jag aldrig varit tillsammans med. Det är till och med så att hon inte ens vet om det, har aldrig fattat varför jag aldrig vågat ta det där sista steget. Vad som gör det hela ännu mer knepigt är att jag har varit så förälskad i henne men ändå haft förhållanden med andra under tiden, vilket i sig inte är så konstigt, vara singel i 6-7 år är väl inget man skulle längta efter direkt..

Måste få ordning på det här..

Idag blev det ännu mer smide, fortfarande rosor dock. Men nästa vecka blir det nog annat. Har en ros kvar att göra, men den ska de inte få sälja, för den ska jag ge bort till någon speciell som önskat sig en:P

Sitter och sneglar på filmen Southland tales, Blir alltid lika enerverad och förbannad när de tar en historia med bra möjligheter men knarkar sönder den med en massa kristet(ja eller vad fan annan skit någon ointelligent liten molusk kan tänka sig vara värt att spendera resten av livet till att dyrka) tjaffs. Religösa dogmer förstör allt! Hade det inte varit för dem så hade vi inte haft krig, vi hade inte haft idiokratiska(demokratisk land med religös böjelse som därför föder många barn i samma familj så att inget eller få av barnen blir högpreseterande) nationer som styr över vem som får ha interplanetära mordvapen, etc. etc.. Vi hade inte behövt ha medeltiden i vårt bagage, tänk vart vi hade kunnat vara utan religion.. Så på sätt och viss är det väl bra att man skapar andra fiktiva berättelser om det hela, men det hade varit ännu bättre om det hade fått stanna där.. Fac ut vivas, det är det budskap jag önskar delge mig av åt mina religösa "vänner".

Roses are red

Var och jobbade i smedjan igår, Det skulle smidas rosor. Och inte lite heller.. det här är en av de ca. 20 jag han göra. Ska dit imorrn också, 30 kvar att göra.. Phu..

Just nu känner jag mig bara knäckt.. Arbetsförmedlingen tar mig aldrig på allvar, men det är det väl inte allt för många som gör i vanliga fall heller. Med två diagnoser bakom sig tog jag för givet att min nedsatta arbetsförmåga skulle tala för sig själv, jag är ju ändå uppe i 80% vilket är mycket mer än jag egentligen orkar. Men då ska det där fanskapet ändå pressa mig att gå upp till 100% under vartenda jävla möte jag har med henne.

Det var inte nog med att jag presenterade utförliga rapporter och presentationer om båda mina diagnoser och förklarade vad de hade för grund och hur de påverkade mig, jag var dessutom på en utredning för min arbetsförmåga hon hade skickat iväg mig på. Efter att utredningen vad klar så var det fastslaget att 75% var max för vad jag orkade med, men efter utredningen var klar så började hon pusha mig ännu hårdare för att gå upp på 100. Sista mötet vi hade var det på gränsen att det skulle brista och hiva ur mig precis vad jag tyckte och tänkte, både om henne och hennes bemötande.

Totalt respektlöst, utöver det så har hon gjort andra idiotiska grejer som jag inte ens orkar ta upp(mest med risk för att det blir utredning, för tydligen har försäkringskassan och arbetsförmedlingen börjat kontrollera klienters nätanvändare, så som facebook och bloggar. Och att kathrine ska få ännu en sak att häckla mig för orkar jag inte med). Fattar bara inte hur de kan arbeta så..

"well that experience sure did suck.."

Blev fyllechaffis ikväll. Syster med vänner först och sen syster och kusin med respektive, blev ett väldigt rännande och sista minuten pizza. Har inget emot att köra släkt eller vänner, ibland förväntar jag mig inget för det heller bara för att det är släkt, så då känns det extra motigt att få betalt för det. Men en liten extra slant känns ju aldrig fel:P

Och julen var faktiskt riktigt bra, den enda downern var väl att en av farbröderna med familj var med. Vet inte vad det är med dem men vi har som aldrig kommit bra överens, alla är i samma rum men ingen säger egentligen något. Lite tråkigt, men det finns ju som tur är inget hat inblandat, tror mest det är oförståelse. Blev halvknepiga julklappar blandat med suveräna, tar nog bara upp de udda eller blandade. av syster fick jag ett par fingervantar med benmönster på, det udda med dem är vars de är köpta, åhlens av alla skumma ställen:P jävligt creepy. Jämte ett dusch drapperi med blodstänk mönster, udda men ack så jävla myspys! Och av mor kära mor fick jag ett par blommiga långkalsonger, ett annat år var det en rosa hårborste, har ingen annan så jag tar med den om jag misstänker behov, satan så många skumma blickar och kommentarer den varit upphov till:P Och sist och dessutom minst, en Mankini av polaren alex, så jävla fel men fy fan så rätt!:P

Började nygammalt jobb i måndags, på herrgården igen. Skrämmande hur tungt ett arbete man kände man kunde med utan problem förr kan te sig så slitande bara ett par månader senare. Men det känns hur som helst skönt att ha något vettigt att göra om dagarna igen

Har återigen varit dålig på att uppdatera här, det är jag väl medveten om.. Det enda jag kan skylla på är att det hänt mycket på sistone. Förr förra helgen träffade jag ett av mina ex, Lena, för första gången på typ tre år. Vi skulle på fest i umeå och hon hade ingenstanns att sova och jag hade ingen att gå med så det blev en bra deal?

Sen helgen som var hade jag också dambesök, en tjejkompis som ville smita från sin mamma som rest till umeå för att då träffa henne, lite småsuspekt men visst:P Det var under höstmarknaden så det gjorde inte mig något att få sällskap. Fast jag har nog inte sett så mycket film under en så kort tid på ett bra tag :D

Hon reste hem på söndagen så när jag blev själv så körde jag ner till marknaden igen och hjälpte till att rusta ner alla montrar och grejer som de hade använt på mässan som varit i samband med det hela, har fortfarande ont i ryggen! Nog för att det kan ha att göra med att jag for och hjälpte farsan att riva upp en betongvägg också men man vet aldrig:P

Näe, nu ska jag vandra upp till en av grannarna, han hade beställt två kedjor. Har suttit och fipplat med det hela dagen så det är dags att bli av med det. Rätt knepigt det där, det har inte funnits något som helst intresse för mina kedjor på kanske 4 månader, och i torsdags fick jag en beställning på två stycken och sen dagen efter på två till..

Utöver allt sånt så fick jag en smärre shock igårkväll, Carolina ringde mig, har inte Pratat med henne  på över ett halvår. Kändes bra, har saknat att höra hennes röst, det är något speciellt med den som alltid sätter ett leende på mina läppar.. Knepigt..

Riktigt skumt.. Hmm.. Näe, nog med skräpprat för nu.. vi hörs!