Whiteshades

Grådis.. det första man slås av när man vaknar.. För ljust för att bli trött igen och för mörkt för att bli pigg, tankeprocessen slår igång..

Man börjar fundera på livets allmänna jävlighet och så vidare. Vår tid måste vara en av de mer sjuka i vår världshistoria, tv-tablåer och nyhetstidningarnas löpsedlar med sitt ständiga försök att vagga in oss i ett slags vagga av dåligt mörker. Vi ska leva i en värld som är präglad av mord, sjukdommar och mentalsjukdom, det är i alla fall intrycket det ger oss. Musiken vi lyssnar på och filmerna vi ser varslar även de om att vår verklighet är ett slags fult vidunder som flåsande och dreglande häver sitt bukfläsk över vår mun och näsa i ett tappert försök att kväva oss, kväva vår insikt och vår distans till verkligheten som den är.

Världen är förvisso inte underbar, men jag betvivlar att den är ett drogparty där man kidnappats tidigare under dagen för att bindas fast vid en stol medans nerknarkade flummon kastar dart med använda kanyler mot din kropp. Eller vad man nu kan tänkas få för udda mardröm av det hela..

Det tragiska med alltsammans gissar jag att de som skriver allt, må det vara tidningar, musik, manus eller whatever är minst, eller om möjligt Mer uttråkade än vad vi andra är. Inhysta i vad deras egen 1350 grammare kan koka ihop för sjukt. Världen är inte en hemsk och mörk plats, det är en trist och förbannat uttjatad uteplats där ingen egentligen vill vara men lik förbannat måste..