Bubbleman stage

Igårkväll: Det gjordes tacopaj och sågs Zombieland. Allt som allt en bra kväll, god mat, mysig film. Vad mer kan man begära..? Kan räkna upp en hel massa saker men det är nog mer av små förfrågningar och önskemål hellre än så pass grova förfrågningar.. Eller whatever.. Mitt liv suger kort sagt? Går på en praktik som får min självkänsla att gå i botten, har två diagnoser som klassar mig som funktionshindrad, har deppätit lite för mycket de senaste månaderna och har slutat röka och snusa.. Men yay.. Jag har ju en snygg hatt iaf. Och gandalf, gandalf är alltid bra att ha, borde se sagan om ringen igen nu.. nu.. Hmm.. "I'am the keeper of the secret fire, the flame of anor! The dark fire will not awail you flame of Udûn!" mnåhåhå! MYSPYS!

You cannot pass!

Helger är inte vad de brukade vara.. Jag har slutat röka och snusa nu, men dessutom så dricker jag inte längre, men det är mer i brist på sociala sammanhang än personligt val. Så då blir de väl tråkiga bara för just den delen antar jag. Med tanke på orten man bor på så är ju fest det enda "intressanta" som händer, så vad ska man göra istället?

Äh, Fuck it all.. Jag ska gå och köpa chips och cola, sen köra igång sagan om ringen trilogin och nörda resten av helgen. Tarkisnaga på er alla!

Boycote love, detox just to retox

Livet är fullt av besvikelser, den mest vanliga är väl kärlek antar jag. Hela konceptet måste verka så oerhört knepigt om man aldrig upplevt det, specielt sann kärlek. Ta bara mig tillexempel, jag har haft en hel del förhållanden i mitt ännu relativt korta liv, men den enda jag faktiskt älskar mer än allt annat har jag aldrig varit tillsammans med. Det är till och med så att hon inte ens vet om det, har aldrig fattat varför jag aldrig vågat ta det där sista steget. Vad som gör det hela ännu mer knepigt är att jag har varit så förälskad i henne men ändå haft förhållanden med andra under tiden, vilket i sig inte är så konstigt, vara singel i 6-7 år är väl inget man skulle längta efter direkt..

Måste få ordning på det här..

Idag blev det ännu mer smide, fortfarande rosor dock. Men nästa vecka blir det nog annat. Har en ros kvar att göra, men den ska de inte få sälja, för den ska jag ge bort till någon speciell som önskat sig en:P

Sitter och sneglar på filmen Southland tales, Blir alltid lika enerverad och förbannad när de tar en historia med bra möjligheter men knarkar sönder den med en massa kristet(ja eller vad fan annan skit någon ointelligent liten molusk kan tänka sig vara värt att spendera resten av livet till att dyrka) tjaffs. Religösa dogmer förstör allt! Hade det inte varit för dem så hade vi inte haft krig, vi hade inte haft idiokratiska(demokratisk land med religös böjelse som därför föder många barn i samma familj så att inget eller få av barnen blir högpreseterande) nationer som styr över vem som får ha interplanetära mordvapen, etc. etc.. Vi hade inte behövt ha medeltiden i vårt bagage, tänk vart vi hade kunnat vara utan religion.. Så på sätt och viss är det väl bra att man skapar andra fiktiva berättelser om det hela, men det hade varit ännu bättre om det hade fått stanna där.. Fac ut vivas, det är det budskap jag önskar delge mig av åt mina religösa "vänner".

Roses are red

Var och jobbade i smedjan igår, Det skulle smidas rosor. Och inte lite heller.. det här är en av de ca. 20 jag han göra. Ska dit imorrn också, 30 kvar att göra.. Phu..

Just nu känner jag mig bara knäckt.. Arbetsförmedlingen tar mig aldrig på allvar, men det är det väl inte allt för många som gör i vanliga fall heller. Med två diagnoser bakom sig tog jag för givet att min nedsatta arbetsförmåga skulle tala för sig själv, jag är ju ändå uppe i 80% vilket är mycket mer än jag egentligen orkar. Men då ska det där fanskapet ändå pressa mig att gå upp till 100% under vartenda jävla möte jag har med henne.

Det var inte nog med att jag presenterade utförliga rapporter och presentationer om båda mina diagnoser och förklarade vad de hade för grund och hur de påverkade mig, jag var dessutom på en utredning för min arbetsförmåga hon hade skickat iväg mig på. Efter att utredningen vad klar så var det fastslaget att 75% var max för vad jag orkade med, men efter utredningen var klar så började hon pusha mig ännu hårdare för att gå upp på 100. Sista mötet vi hade var det på gränsen att det skulle brista och hiva ur mig precis vad jag tyckte och tänkte, både om henne och hennes bemötande.

Totalt respektlöst, utöver det så har hon gjort andra idiotiska grejer som jag inte ens orkar ta upp(mest med risk för att det blir utredning, för tydligen har försäkringskassan och arbetsförmedlingen börjat kontrollera klienters nätanvändare, så som facebook och bloggar. Och att kathrine ska få ännu en sak att häckla mig för orkar jag inte med). Fattar bara inte hur de kan arbeta så..