Just nu känner jag mig bara knäckt.. Arbetsförmedlingen tar mig aldrig på allvar, men det är det väl inte allt för många som gör i vanliga fall heller. Med två diagnoser bakom sig tog jag för givet att min nedsatta arbetsförmåga skulle tala för sig själv, jag är ju ändå uppe i 80% vilket är mycket mer än jag egentligen orkar. Men då ska det där fanskapet ändå pressa mig att gå upp till 100% under vartenda jävla möte jag har med henne.

Det var inte nog med att jag presenterade utförliga rapporter och presentationer om båda mina diagnoser och förklarade vad de hade för grund och hur de påverkade mig, jag var dessutom på en utredning för min arbetsförmåga hon hade skickat iväg mig på. Efter att utredningen vad klar så var det fastslaget att 75% var max för vad jag orkade med, men efter utredningen var klar så började hon pusha mig ännu hårdare för att gå upp på 100. Sista mötet vi hade var det på gränsen att det skulle brista och hiva ur mig precis vad jag tyckte och tänkte, både om henne och hennes bemötande.

Totalt respektlöst, utöver det så har hon gjort andra idiotiska grejer som jag inte ens orkar ta upp(mest med risk för att det blir utredning, för tydligen har försäkringskassan och arbetsförmedlingen börjat kontrollera klienters nätanvändare, så som facebook och bloggar. Och att kathrine ska få ännu en sak att häckla mig för orkar jag inte med). Fattar bara inte hur de kan arbeta så..

"well that experience sure did suck.."

Blev fyllechaffis ikväll. Syster med vänner först och sen syster och kusin med respektive, blev ett väldigt rännande och sista minuten pizza. Har inget emot att köra släkt eller vänner, ibland förväntar jag mig inget för det heller bara för att det är släkt, så då känns det extra motigt att få betalt för det. Men en liten extra slant känns ju aldrig fel:P

Och julen var faktiskt riktigt bra, den enda downern var väl att en av farbröderna med familj var med. Vet inte vad det är med dem men vi har som aldrig kommit bra överens, alla är i samma rum men ingen säger egentligen något. Lite tråkigt, men det finns ju som tur är inget hat inblandat, tror mest det är oförståelse. Blev halvknepiga julklappar blandat med suveräna, tar nog bara upp de udda eller blandade. av syster fick jag ett par fingervantar med benmönster på, det udda med dem är vars de är köpta, åhlens av alla skumma ställen:P jävligt creepy. Jämte ett dusch drapperi med blodstänk mönster, udda men ack så jävla myspys! Och av mor kära mor fick jag ett par blommiga långkalsonger, ett annat år var det en rosa hårborste, har ingen annan så jag tar med den om jag misstänker behov, satan så många skumma blickar och kommentarer den varit upphov till:P Och sist och dessutom minst, en Mankini av polaren alex, så jävla fel men fy fan så rätt!:P

Började nygammalt jobb i måndags, på herrgården igen. Skrämmande hur tungt ett arbete man kände man kunde med utan problem förr kan te sig så slitande bara ett par månader senare. Men det känns hur som helst skönt att ha något vettigt att göra om dagarna igen

Har återigen varit dålig på att uppdatera här, det är jag väl medveten om.. Det enda jag kan skylla på är att det hänt mycket på sistone. Förr förra helgen träffade jag ett av mina ex, Lena, för första gången på typ tre år. Vi skulle på fest i umeå och hon hade ingenstanns att sova och jag hade ingen att gå med så det blev en bra deal?

Sen helgen som var hade jag också dambesök, en tjejkompis som ville smita från sin mamma som rest till umeå för att då träffa henne, lite småsuspekt men visst:P Det var under höstmarknaden så det gjorde inte mig något att få sällskap. Fast jag har nog inte sett så mycket film under en så kort tid på ett bra tag :D

Hon reste hem på söndagen så när jag blev själv så körde jag ner till marknaden igen och hjälpte till att rusta ner alla montrar och grejer som de hade använt på mässan som varit i samband med det hela, har fortfarande ont i ryggen! Nog för att det kan ha att göra med att jag for och hjälpte farsan att riva upp en betongvägg också men man vet aldrig:P

Näe, nu ska jag vandra upp till en av grannarna, han hade beställt två kedjor. Har suttit och fipplat med det hela dagen så det är dags att bli av med det. Rätt knepigt det där, det har inte funnits något som helst intresse för mina kedjor på kanske 4 månader, och i torsdags fick jag en beställning på två stycken och sen dagen efter på två till..

Utöver allt sånt så fick jag en smärre shock igårkväll, Carolina ringde mig, har inte Pratat med henne  på över ett halvår. Kändes bra, har saknat att höra hennes röst, det är något speciellt med den som alltid sätter ett leende på mina läppar.. Knepigt..

Riktigt skumt.. Hmm.. Näe, nog med skräpprat för nu.. vi hörs!

Det har hänt mycket i veckan som varit.. vet inte riktigt vart jag ska börja.. Började på nån kass skola som jag totalvägrade till i början, men blev tvingad för att behålla mitt bidrag, men guess what? Det var lika jävla kasst som jag misstänkte och jag tänker inte fortsätta där, vägrar bli behandlad som om att min intelligens vore lika med den av en lågstadie elev för det är den verkligen inte.

Sen fick jag skumma meddelanden på msn 4 på morgonen för två dar sen och då bar det av till holmsund på.. ja vi kallar det väl filmnatt för att det inte ska verka suspekt.. hrmm.. Sen har jag kört folk till höger och vänster, har varit ett jävla rännande, men rätt skönt att det händer något annat än det gammla vanliga förstås. Var på loppis i morse, the catch of the day var ett minikylskåp som nu står nedanför datorn och kurrar, 100 spänn för en nördattiralj är lugnt värt!

Sen amandas knepiga inlägg som bara irriterar mig. Och för att både följa ditt exempel med att inte kommentera på din egen blogg så kan jag säga att jag inte kommer att komma fram till något fint slut. Du har så många negativa aspekter hos dig själv som du kräker ut över andra som du inte insett själv än, och denne andra var som jag upplevde det främst och enbart nära och kära.

Kommer mer sen, måste ut och köra hem lite folk igen.

Fotnot till föregående inlägg:

Om du har något att kommentera om något jag skrivit så lägg det antingen i kommentarer på min blogg eller kontakta mig istället för att kopiera och bitcha om vad jag skrivit i din egen blogg. Tack

evildoers

Vet inte varför jag är så nere hela tiden numera.. Misstänker att det mesta beror på att allt tjaffs om amanda börjat fastna, dvs att jag äntligen börjat få grepp om det hela.. Såhär i efterhand får jag väl säga som så att det var en hel del jag trodde om henne, men sånt som otrohet var något jag verkligen Inte trodde om henne. Ända fram till sista dagen av vårt förhållande så var hon något av det bättre som hänt mig, men nu tror jag hon platsar in på typ näst värsta som hänt mig.

Hela händelseförloppet retar gallfeber på mig när jag läser det igen, hon var så jävla respektlös mot mig. Vi hade haft en paus där hon bestämmt reglerna som skulle gälla för oss båda, vilket var "INGET SEX" vilket jag tyckte var vettigt i och med att ingen av oss skulle kunna hantera det om det kom fram sen. Sen någonstanns precis i starten hade hon frågat mig om det gick bra att hon umgicks med en gammal KK, med tanke på att jag kände till hennes oförmåga till diciplin och att bara göra vad hon känner för så sa jag ifrån men kände en enorm känsla av att något var väldigt fel. Men jag valde att lita på henne, för om hon verkligen älskade mig så skulle hon inte göra något hon vet skulle såra mig. Efter det så hade vi ett uppbrott där vi inte pratade på ett par dagar, på Hennes begäran. Sen en kväll smsade hon och bad mig komma till datorn. Väl här så började hon surra med mig över msn om hur bra allt skulle bli mellan oss igen:

Början av samtalet:

"Jag älskar dig skrämmande mycket. Jag älskar dina skratt, ditt filmintresse, dina söta nördigheter,  din matlagning (ja, du lagar bra mat. Tro inget annat bara för att jag kanske inte tyckte om en rätt).."

"Men jag vet inte hur vi/jag ska gå vidare med det här. Jag vill vara tillsammans med dig, uppleva saker, utvecklas och allt sådant man faktiskt vill göra med någon man tycker är den rätte för en.." 

Det fortsatte i samma stil och så var det nåt brev hon skickade på facebook sen också i samma stil, jag började känna något slags hopp om att vi kanske skulle kunna komma tillbaka till vad vi haft förr, att det inte bara var jag som skulle behöva anstränga mig i fortsättningen. Jag blev glad för första gången på 2-3 veckor. Men sen brast hennes "fasad" eller vad man ska kalla den, hon vräkte ur sig allt..:

"jag vill ta livet av mig. efter vi pratade. så for jag till kkn och hade sex. jag måste berätta det för att jag gruvade mig så länge, och det höll på i ungefär 10 sekunder sen stack jag därifrån. det här förändrar allt så jag fattar att vår framtid i hop är krasch och jag har sabbat ditt förtroende för mig, tro mig. jag har sabbat mitt förtroende för mig själv också, kan inte gå runt och låtsas som det aldrig hände. gör bara ondare ju mer tid som går. fattar som sagt om du inte vill prata med mig mer men gör dig inte illa, snälla.fan"

Jag blir så jävla förbannad när jag ser tillbaka på allt, eller när jag läser hur jag reagerade, hur jävla mesig jag var.. Eller allt annat som blivit sen jag vart tillsammans med henne, jag känner mig extremt oattraktiv, varje gång jag är upphetsad känner jag mig sjuk och smutsig och så fort jag är ledsen vill jag bara gå och låsa in mig någonstanns där ingen kan hitta mig.. Vilket är en helt främmande version av mig själv som jag aldrig varit förr, alltså måste det bero på hur hon behandlade mig? Fan.. blir så grymt arg så fort jag tänker på hur mycket jag offrade bara för hennes skull, bara för att få en kniv i ryggen när jag litade på henne.. Jag är så besviken på henne, så besviken på mig själv, så besviken på världen.